Gudstjänst - bön

 

Mässan

Stanna hos oss! Så bad de två lärjungarna i Emmaus i mötet med Jesus på påskdagens kväll. De förstod inte vem han var, men efter att de hade hört honom förklara Bibelns ord om hans död och uppståndelse, ville de att han skulle stanna hos dem. När han sedan bröt brödet kände de igen honom, den uppståndne och levande Herren. I mässan möter vi den uppståndne. Brödet som bryts är hans offer, hans kropp, han själv som överlämnar sig – och oss – till sin Fader. I den heliga mässan möter han oss i sitt ord i läsningarna och i eukaristin under brödet och vinets tecken, Kristi kropp och blod.
 

Tidebönen

På Marielund ber vi dagligen. Ofta ber vi ur Kyrkans bönbok, tidegärden. Vi använder texter ur Bibeln, till största delen ur Psaltaren som är Bibelns egen bönbok. Vi ber till Gud med Guds egna ord. I Psaltarens böner kan vi känna igen mänsklighetens röst, Jesus röst och vår egen röst. Bönen skapar en rytm och samling åt dagen. Bönen ställer oss i ett sammanhang. Vi ber med Kyrkan över hela jorden och vi ber i en väldig kör som sträcker sig genom årtusendena. Vi har möjlighet att stämma in i den kören och bäras av dess gemenskap.

 

”Herre, lägg dina ord i min mun när jag nu skall prisa ditt namn.” (Ur Kyrkans dagliga bön)
 

Inre bön

Hjärtats bön kan vara en stilla, inre bön. Att uppsöka en avskild plats kan vara en hjälp för oss att låta vår uppmärksamhet, vår håg, vara riktad mot Gud. Sedan kan vi lättare överallt i vårt liv gå in i ”hjärtats inre cell” (Catharina av Siena).

 

 

Några ord om bönen av dem som gått före:

”Att hålla inre bön är som att umgås med en vän, som vi vet älskar oss, och som vi därför ofta träffar för att ensamma och förtroligt få tala med.” (Teresa av Avila) 
”För mig är bönen en hjärtats lyftning, en enkel blick mot himlen.” (Thérèse av Jesusbarnet) 
”Genom bönen öppnas själens öga.” (François de Sales)